Vecka 14

Nu är vi inne i graviditetsvecka 14 alltså. Faktiskt börjar tiden gå lite fortare nu. Ett andra besök hos barnmorskan igår som gick bra. Mamma har varken HIV, hepatit eller syfilis... Blodtrycket var bra (121/74) och blodvärdet också.

Nu har vi fått tid för första rutinultraljudet som görs i vecka 18, alltså i slutet av april. Ska bli så himla roligt att få se dig igen, denna gången kan de ju se lite mer, och förhoppningsvis får vi besked om att alla organ ser bra ut och att du vuxit en hel del sen sist!

Mamma tror att du växer mycket nu, för jag vaknar ofta tidigt på morgonen av "växtvärk" och har svårt att somna om, tror att du ligger och sträcker ut dig eller nånting där inne för det känns som om du inte riktigt får plats... Jag köpte ett par mammajeans igår, känns som om det snart är dags för det, jeansen sitter mindre och mindre skönt även om jag bara hade gått upp nio hg hos barnmorskan igår.

Inte konstigt att man inte går upp mer, när så mycket av maten kommer i retur igen, eller hur skrutt?

& så har mamma hunnit fylla år och när vi kom hem efter födelsedagsresan kom pappa hem med ett stort paket och ett kort från dig. Det är inte illa när man får presenter från sitt barn innan det ens är fött... Det var en bra present, en kolsyremaskin, kolsyrat vatten är en av de få saker du gillar att mamma stoppar i sig ju. Jag tror att pappa hade ett finger med i spelet minsann...

Annars hägrar jobbhelg och jag bävar lite, ryggen har börjat krångla när jag jobbar, barnmorskan tyckte att jag ska boka tid hos en sjukgymnast på vårdcentralen och så får det nog bli. Ska ju jobba nästan fyra månader till...

Vecka 12

Så är vi äntligen i graviditetsvecka 12 även enligt ultraljudet. Skönt att det går framåt... Dag för dag känner jag mig lite mer trygg i att du tänker stanna där inne, att vi inte ska förlora dig, men fortfarande går det inte riktigt att greppa, känslomässigt, på något vis.

Illamåendet börjar sakta bli lite bättre, det dominerar inte hela dagarna längre och nu har jag faktiskt haft några dagar där jag inte behövt ta av mina magiska tabletter. Det går lite i vågor det också.

Din pappa och jag pratade ut om mycket förra helgen och nu känns allt mer harmoniskt än på länge mellan oss. Det är lustigt hur man kan leva ihop, under samma tak, men ibland känns det ändå som om man inte pratat ut på "hundra år". Man lever på i vardagen och glömmer att prata om viktiga saker som känslor, drömmar, rädslor, förändringar...

Nu känns det som om vi är närmare varandra än på länge, nu när du är på väg ska vi ju verkligen bli en familj på riktigt. Jag är helt övertygad om att det kommer bli det bästa som hänt oss båda, samtidigt kommer ju hela vardagen bli annorlunda och då är det viktigt att man har högt i tak, tålamod med varandra och vågar prata även om sånt som är svårt och jobbigt.

Nu pratar vi förstås mest om det som är roligt, härligt och spännande. Att du är på väg - och allt vad det kommer innebära. Tänk vad vi längtar efter dig!

Vår lilla skrutt

Vår lilla skrutt. Så liten, så liten. Men redan nu kan man se små armar och ben som

viftar och en navelsträng som en trygg livlina oss emellan. Att få se dig var stort, verkligen.

Tänk att man kan älska något så mycket, som är så litet!?

Du finns där inne!

Så fick vi se dig igår. Det är helt fantastiskt att man kan se så tydliga bilder av någon som är så himla liten. Ungefär 3,5 cm har du vuxit till nu... Men både mamma och pappa fick tydligt se huvud, armar, ben, navelsträng och ett litet hjärta som slog fort fort. 174 slag i minuten. Ungefär lika snabbt som mammas just då... :)

Beräknat förlossningsdatum blev lite framflyttat precis som mamma trodde. Nu är den stora dagen beräknad till 5e oktober. Barnmorskan poängterade dock att det är vanligt att man går över tiden som förstföderska. Kanske kommer du på mamma och pappas förlovningsdag 10/10. Din mormor vill att du ska komma först 18/10, för då är det på dagen 100 år sedan hennes mormor föddes.

Jag bryr mig inte så mycket om vilken dag du kommer, bara du är frisk och redo för livet så är du välkommen. Nu ska du ju bara växa "lite". Typ 15 gånger din storlek på ett drygt halvår :)

Snart!

Imorgon går vi in i graviditetsvecka 12. På torsdag ska vi på ultraljud. Om allt ser bra ut då, då ska din hispiga mamma försöka tagga ner på oron och börja utgå från att du faktiskt är på väg till oss. Berätta för alla kollegorna och så. Ska bli kul att få kika in och se hur du har det!

Din pappa hade nog fått en uppenbarelse igår, han hade sett något förlossnings-program på TV och tyckte att allt skulle bli så spännande. När han sa att "vissa av kvinnorna verkade inte ha det så jobbigt" sparkade jag lite på honom å alla kvinnors vägnar...

Jag är helt säker på att det blir jobbigt. Men också helt säkert på att belöningen gör det värt det. Tänk att om lite drygt ett halvår ska vi få träffa dig! Så spännande. Pappa ligger och pratar lite med dig ibland för att du ska känna igen hans röst sen när du kommer. Min kommer du säkert känna igen, den hör du ju hela dagarna :)

Middag hos din farmor och farfar

Så blev det middag hos din farmor och farfar ikväll. Mamma fick äta en hel portion (!) varm mat (!!) och peppar peppar, inget i retur nu en timme senare. Duktiga bebis!

Jag är så glad att vi bor så nära alla släktingar nu när du är på väg, du är redan älskad och efterlängtad ska du veta, du har stärkt många band - inte minst mellan mig och din pappa. Han har varit en ängel de här senaste veckorna när du vänt upp och ner på mammas vardag och visat 110% att han finns där och ställer upp när det behövs. Jag vet inte vad jag gjort utan honom.

& nu finns du. Lite av oss båda. & därmed kommer vi höra ihop resten av livet, på ett eller annat sätt. Det är fint. Jag har aldrig älskat någon som jag älskar din pappa och tanken på att jag kommer älska dig ännu mer är lite svindlande, men angenäm. Känslan av att inte veta var vi ska bo eller hamna är inte så skrämmande när jag har er, pappa och dig och kisarna. Har man bara sin familj så har man alltid ett hem, oavsett var man bor.

Jag har sett ljuset!

Tack Gud för snälla läkarkollegor och fungerande tabletter. Efter att ha kräkts fyra gånger under morgonarbetet igår bad jag en snäll kollega om hjälp och han skrev ut Lergigan comp till mig - en beprövad medicin just för graviditetsillamående. Har nu mått helt ok i nästan ett dygn, tack vare två små tabletter, en igår eftermiddag och en imorse. Fantastiskt!

Biverkningen är en bedövande trötthet som jag dock gärna lever med om jag bara slipper må illa och kräkas. Jag blir ju trött av illamåendet också så det kan ju gå på ett ut. Känner mig som en ny människa, om än en trött sådan :)

Nu hoppas jag att effekten ska hålla i sig. & att du mår bra där inne, bebis... På torsdag ska vi på ultraljud, och jag hoppas så att det ska visa att allt är ok och att du växer som du ska.

Idag har vi tittat på ännu ett radhus. Jag gillade det, din pappa var mer tveksam... så vi får väl se vem som övertygar vem! Längtar tills vi vet vart vi ska flytta och att du mår bra där inne, så man vågar börja tänka lite framåt. Just nu, med allt som varit, har det varit dag för dag och timme för timme.

& du bebis? Nu är det vår, tror mamma!

Dagens konstaterande

Mat är godare på vägen ner än på vägen upp. Bebis "gillar inte"-lista växer för varje dag...