Nu åker bebis och jag till huvudstaden för utbildning, reunion med en gammal vän som flyttat dit kommer på köpet. På återseende!
Ps. Ni som läser, det är inte förbjudet att kommentera :)
måndag 31 januari 2011
Hormoner...
Jag pendlar mellan att känna euforisk lycka och att vara jätteledsen ca tio gånger om dagen, i båda fallen brukar det sluta med tårar. Som jag sa till M igår: om jag blir minsta lilla glad eller ledsen så gråter jag lite. Blir jag riktigt glad eller ledsen gråter jag floder. Börjar fundera på om man kan bli dehydrerad av att gråta för mycket.
Tänk att hormoner kan styra och ställa så mycket i ens kropp... Det försvårar ju vardagen lite, att behöva gå ifrån jobbet för att gråta lite. Igår fick jag motorstopp vid ett rödljus när jag övningskörde, någon bakom mig tutade argt och körde om - räckte för att börja storgråta.
Ena stunden känner jag den största lyckan, att bebis växer där inne och snart kommer vara hos oss, att ett nytt liv ska börja där vi äntligen är en liten familj. Men så börjar också oron komma, att inte ta ut allt i förskott. Att vad som helst kan hända. Med mitt yrke följer också den där vetskapen om att livet är skört och kan ta slut när och hur som helst.
Som en vän brukar säga: Det är vardagen som är värdefullast. Varje dag som är slentrian och helt vanlig är de lyckligaste dagarna, de är förunnade de som är friska och har det väl ställt. Det är en klok tanke. & en fin vän, som jag ska hälsa på imorgon. Vi har känt varandra i över tio år, jag tror att hon kommer se på mig att någonting är annorlunda.
Idag är en helt vanlig dag. M jobbar och jag ska jobba kväll. En värdefull dag. Ikväll kryper vi ner i sängen tillsammans och pratar om dagen som varit och det lilla livet vi väntar. En lycklig dag.
Tänk att hormoner kan styra och ställa så mycket i ens kropp... Det försvårar ju vardagen lite, att behöva gå ifrån jobbet för att gråta lite. Igår fick jag motorstopp vid ett rödljus när jag övningskörde, någon bakom mig tutade argt och körde om - räckte för att börja storgråta.
Ena stunden känner jag den största lyckan, att bebis växer där inne och snart kommer vara hos oss, att ett nytt liv ska börja där vi äntligen är en liten familj. Men så börjar också oron komma, att inte ta ut allt i förskott. Att vad som helst kan hända. Med mitt yrke följer också den där vetskapen om att livet är skört och kan ta slut när och hur som helst.
Som en vän brukar säga: Det är vardagen som är värdefullast. Varje dag som är slentrian och helt vanlig är de lyckligaste dagarna, de är förunnade de som är friska och har det väl ställt. Det är en klok tanke. & en fin vän, som jag ska hälsa på imorgon. Vi har känt varandra i över tio år, jag tror att hon kommer se på mig att någonting är annorlunda.
Idag är en helt vanlig dag. M jobbar och jag ska jobba kväll. En värdefull dag. Ikväll kryper vi ner i sängen tillsammans och pratar om dagen som varit och det lilla livet vi väntar. En lycklig dag.
söndag 30 januari 2011
Långrunda
Heja bebis, vilken utflykt du tog med mamma på! Ner till Ribban, sedan längs med havet hela vägen ner till Sibbarp, nästan till brofästet och sedan tillbaka genom Limhamn till Eriklust. 12 sköna kilometer. Halvmaran hägrar... Eller hur bebisen?
Välbehövlig helg
En skön, välbehövlig långledighet har jag haft! Fredagen bestod mest av slappande och pluggande, och så filmkväll hos din mormor & morfar med mostrarna på kvällen. Igår fika med tjejgänget som fick veta att du finns i magen - de hade ju listat ut det ändå när jag satt och smuttade på en deciliter kaffe istället för att kränga 3-4 koppar som jag brukar. Mycket glada miner, kramar och skratt. Tänk att det snart är fem år sedan vi tog studenten tillsammans, hur mycket vatten som runnit under broarna sen dess.
Sedan åkte mamma & pappa för att storhandla, och så kom din farmor och farfar över på middag. De fick veta de stora nyheterna och blev också glada - det är många som ser fram emot att du ska komma redan. Vi åt marinerad fläskfilé och svamp- och fänkålsrisotto (ett recept från Linas matkasse, så klart). Till efterrätt gjorde vi Paulo Robertos mascarponekräm med bärsås som vi lagade hemma hos din "gammelfaster" härom helgen.
Lyckades få i mig en hel portion mat efter en stunds petande. Efterrätten slank ner betydligt lättare...
Idag står övningskörning och en löprunda på schemat. Det var bra planerat för solen skiner och termometern säger att det ligger strax under nollan. Skönt! Har grundat bra med lyxfrukost tillsammans med din pappa. Det är så skönt att vara lediga tillsammans varannan helg nu istället för var femte eller sjätte som det oftast blev förra året.
Livet är så skönt, så skönt. På onsdag går vi in i graviditetsvecka 7, för varje vecka som går känns det som att chanserna ökar att du ska stanna kvar där inne. Längtar tills vi gått 12 veckor och vi kan berätta om dig för allt och alla. "Bara" sex veckor kvar. Denna veckan kommer nog gå fort. Körlektion och jobb imorgon, utbildning i Stockholm tis-tors, farfars begravning på fredag.
Det låter kanske konstigt, bebis, men jag är glad att du finns där inne och får vara med. Då känns det som om ni har fått något band, innan han helt försvinner från oss. Det sista jag berättade för honom var att vi försökte skaffa dig, hans första barnbarnsbarn, och du måste blivit till i dagarna efter att han gick bort. Han orkade inte längre svara oss, knappt öppna ögonen, men jag skulle kunna svära på att han hörde mig och försökte le, när jag berättade.
Efter begravningen börjar jag jobba direkt igen, på lördagen, och det känns skönt. Då får jag tankarna på annat håll - gräva ner mig i jobb och projekt. & efter jobbhelgen... ja, då ska vi titta på ett till hus!
Sedan åkte mamma & pappa för att storhandla, och så kom din farmor och farfar över på middag. De fick veta de stora nyheterna och blev också glada - det är många som ser fram emot att du ska komma redan. Vi åt marinerad fläskfilé och svamp- och fänkålsrisotto (ett recept från Linas matkasse, så klart). Till efterrätt gjorde vi Paulo Robertos mascarponekräm med bärsås som vi lagade hemma hos din "gammelfaster" härom helgen.
Lyckades få i mig en hel portion mat efter en stunds petande. Efterrätten slank ner betydligt lättare...
Idag står övningskörning och en löprunda på schemat. Det var bra planerat för solen skiner och termometern säger att det ligger strax under nollan. Skönt! Har grundat bra med lyxfrukost tillsammans med din pappa. Det är så skönt att vara lediga tillsammans varannan helg nu istället för var femte eller sjätte som det oftast blev förra året.
Livet är så skönt, så skönt. På onsdag går vi in i graviditetsvecka 7, för varje vecka som går känns det som att chanserna ökar att du ska stanna kvar där inne. Längtar tills vi gått 12 veckor och vi kan berätta om dig för allt och alla. "Bara" sex veckor kvar. Denna veckan kommer nog gå fort. Körlektion och jobb imorgon, utbildning i Stockholm tis-tors, farfars begravning på fredag.
Det låter kanske konstigt, bebis, men jag är glad att du finns där inne och får vara med. Då känns det som om ni har fått något band, innan han helt försvinner från oss. Det sista jag berättade för honom var att vi försökte skaffa dig, hans första barnbarnsbarn, och du måste blivit till i dagarna efter att han gick bort. Han orkade inte längre svara oss, knappt öppna ögonen, men jag skulle kunna svära på att han hörde mig och försökte le, när jag berättade.
Efter begravningen börjar jag jobba direkt igen, på lördagen, och det känns skönt. Då får jag tankarna på annat håll - gräva ner mig i jobb och projekt. & efter jobbhelgen... ja, då ska vi titta på ett till hus!
fredag 28 januari 2011
Illamående
Morgnarna är ett enda långt försök att få i mig frukost. Bebis tycker inte alls om frukost. Ibland går det ner lite yoghurt eller något knäckebröd efter en stunds försök. Kvällarna är lite lättare, då kan jag äta nästan som vanligt.
Efter några dagar där jag inte känt mycket av dig, bebis, så har växtvärken börjat kännas igen. Jag tror och hoppas att du växer och bäddar in dig tryggt där inne, längtar efter dig redan!
Efter några dagar där jag inte känt mycket av dig, bebis, så har växtvärken börjat kännas igen. Jag tror och hoppas att du växer och bäddar in dig tryggt där inne, längtar efter dig redan!
torsdag 27 januari 2011
Vet du vad?
Bebis, vet du vad? Igår la mamma och pappa bud på ett radhus dit vi kanske ska flytta! Nu återstår att se om de vill sälja till ett pris ganska mycket under utgångspriset. Vi har sagt att vi kan flytta in 1/6, då är det bara fyra månader kvar sen tills du kommer. Där finns ett litet rum som redan är avsatt till dig <3
Det är jättefint där ute, ska du veta. Inte ens en kilometer till havet. Jättefina små vägar där mamma och pappa kan springa sina rundor. Jag försöker övertala dig att inte ge mamma för mycket foglossning, så att jag kan fortsätta springa många månader till. Men det är väl bara att inse, att till slut blir du och därmed också jag för stor. Längtar!
Igår fick jag berätta för en av lärarna jag samarbetar med på jobbet, att du är på väg. Hon ville övertyga mig att ta mig an ännu ett projekt - och som du vet, bebis, så älskar mamma att ta på sig projekt. Helst några fler än vad som egentligen hade varit vettigt. Men nu är du det stora projektet i våra liv. Så till slut fick jag förklara, att jag håller på att försöka trappa ner på projekten, för snart kommer du!
Så blev vi båda alldeles tårögda. Så roligt det ska bli! Plötsligt verkade alla projekt ganska oviktiga.
Bebisen, jag är så lycklig över att du ska komma till oss!
Det är jättefint där ute, ska du veta. Inte ens en kilometer till havet. Jättefina små vägar där mamma och pappa kan springa sina rundor. Jag försöker övertala dig att inte ge mamma för mycket foglossning, så att jag kan fortsätta springa många månader till. Men det är väl bara att inse, att till slut blir du och därmed också jag för stor. Längtar!
Igår fick jag berätta för en av lärarna jag samarbetar med på jobbet, att du är på väg. Hon ville övertyga mig att ta mig an ännu ett projekt - och som du vet, bebis, så älskar mamma att ta på sig projekt. Helst några fler än vad som egentligen hade varit vettigt. Men nu är du det stora projektet i våra liv. Så till slut fick jag förklara, att jag håller på att försöka trappa ner på projekten, för snart kommer du!
Så blev vi båda alldeles tårögda. Så roligt det ska bli! Plötsligt verkade alla projekt ganska oviktiga.
Bebisen, jag är så lycklig över att du ska komma till oss!
tisdag 25 januari 2011
Hjärtat i halsgropen
Såg en bild på en alldeles nyfödd bebis. Plötsligt, hjärtat i halsgropen. Åh, herregud - du kommer snart vara här hos oss och vara sådär liten. Jag har fortfarande inte riktigt greppat det. Men redan styr och ställer du lite i mammas liv. Frukost gillar du inte, men annars går det ganska bra med maten nu. Kaffet smakar fortfarande inte bra - och det är ju bra, då dricker jag inte så mycket. Jag gissar att den bedövande tröttheten är orsakad av dig också... :)
Jag undrar när jag kommer kunna förstå fullt ut att du verkligen bor där inne. Korta stunder på jobbet kan jag glömma bort att du finns där inne. Men så gör någonting att jag bli påmind, och då kan jag inte låta bli att le. Undrar om kollegorna har märkt att jag knappt dricker kaffe längre och går runt med ett mystiskt leende allt som oftast...
Imorgon går vi in i graviditetsvecka 6. Det är nu nästan en vecka sedan vi fick reda på att du finns där inne. Det känns som en evighet sen, ett annat liv. & snart kommer ett nytt liv, tillsammans med dig <3
Jag undrar när jag kommer kunna förstå fullt ut att du verkligen bor där inne. Korta stunder på jobbet kan jag glömma bort att du finns där inne. Men så gör någonting att jag bli påmind, och då kan jag inte låta bli att le. Undrar om kollegorna har märkt att jag knappt dricker kaffe längre och går runt med ett mystiskt leende allt som oftast...
Imorgon går vi in i graviditetsvecka 6. Det är nu nästan en vecka sedan vi fick reda på att du finns där inne. Det känns som en evighet sen, ett annat liv. & snart kommer ett nytt liv, tillsammans med dig <3
söndag 23 januari 2011
Strecket blir tydligare
Varje morgon testar jag för att se att du säkert är kvar där inne och att jag inte drömt. Så töntig är din mamma. Lite svårt att greppa att du verkligen växer där inne! Idag var strecket tydligare och det kan ju bara betyda att allt går som det ska.
Ikväll får vi nog en lugnare kväll på jobbet, bebis <3
Ikväll får vi nog en lugnare kväll på jobbet, bebis <3
lördag 22 januari 2011
Trött mamma
Ikväll är det en trött mamma som skriver. Vilken dag på jobbet! Helt klart är att du inte gillar varm mat så dagens intag har mest bestått av knäckebröd. Sedan akut sjuk patient som skulle transporteras med säng, syrgas och så en tung akutväska på den trötta mammans rygg. Hoppas att du kan komma till ro där inne fastän mamma har stressat...
Fastän du är så liten, nästan obefintlig, så är den största skräcken att du skulle försvinna från oss igen. Jag vet att man inte ska oroa sig, men hur ska man kunna låta bli? Det som lättar under jobbpasset är att jag har det viktigaste med mig. Ringen pappa satte på mitt finger i höstas hänger tryggt runt halsen. Du ligger tryggt inbäddad någonstans där inne. Ni två finns ju alltid med mig...
Nu ska vi vila, lilla bebis, hela natten. Sov så gott <3
Fastän du är så liten, nästan obefintlig, så är den största skräcken att du skulle försvinna från oss igen. Jag vet att man inte ska oroa sig, men hur ska man kunna låta bli? Det som lättar under jobbpasset är att jag har det viktigaste med mig. Ringen pappa satte på mitt finger i höstas hänger tryggt runt halsen. Du ligger tryggt inbäddad någonstans där inne. Ni två finns ju alltid med mig...
Nu ska vi vila, lilla bebis, hela natten. Sov så gott <3
Godmorgon därinne...
Godmorgon därinne...
I morse var strecket på stickan tydligare, det betyder att hormonnivån stiger, betyder det att du tänker stanna? Att du är kvar där inne vet jag i alla fall säkert. Kaffet som jag brukar älska smakar vedervärdigt - typ jord - och frukosten var på väg upp ett par gånger.
Igår mådde jag illa hela kvällen på jobbet, jag börjar förstå att det inte kommer bli helt okomplicerat att jobba på som vanligt, plugga 50% vid sidan av det och samtidigt hitta ork till övningskörning, träning och annat. Men men, vi tar det som det kommer. Du säger nog åt mig när jag behöver vila.
Du var ett stort samtalsämne hemma hos mormor och morfar igår, mostrarna var också på plats. De är alla glada för att du ska komma! Snart ska vi berätta för din farmor och farfar också... någonting säger mig att de kommer bli lite chockade men glada.
Nu ska jag se om du vill låta mig dricka några klunkar kaffe till. De där tre minikopparna om dagen som föreskrifterna tillåter kunde jag väl fått njuta av åtminstone? Jag har ju redan sagt adjö till blodiga biffar, ett glas rött, en god bit ost och en hel del annat...
Snart dags för jobb. Hoppas att "sjösjukan" ger med sig.
I morse var strecket på stickan tydligare, det betyder att hormonnivån stiger, betyder det att du tänker stanna? Att du är kvar där inne vet jag i alla fall säkert. Kaffet som jag brukar älska smakar vedervärdigt - typ jord - och frukosten var på väg upp ett par gånger.
Igår mådde jag illa hela kvällen på jobbet, jag börjar förstå att det inte kommer bli helt okomplicerat att jobba på som vanligt, plugga 50% vid sidan av det och samtidigt hitta ork till övningskörning, träning och annat. Men men, vi tar det som det kommer. Du säger nog åt mig när jag behöver vila.
Du var ett stort samtalsämne hemma hos mormor och morfar igår, mostrarna var också på plats. De är alla glada för att du ska komma! Snart ska vi berätta för din farmor och farfar också... någonting säger mig att de kommer bli lite chockade men glada.
Nu ska jag se om du vill låta mig dricka några klunkar kaffe till. De där tre minikopparna om dagen som föreskrifterna tillåter kunde jag väl fått njuta av åtminstone? Jag har ju redan sagt adjö till blodiga biffar, ett glas rött, en god bit ost och en hel del annat...
Snart dags för jobb. Hoppas att "sjösjukan" ger med sig.
fredag 21 januari 2011
Tid till barnmorskan
Ringde nu och fick tid till barnmorskan. Känns fortfarande lite overkligt att du verkligen finns där inne... 9/2 ska jag på ett första informationsmöte på sjukhuset - bara 2½ vecka kvar. Till barnmorskan ska vi 22/2 för en kort inskrivning. En månad kvar.
På ett sätt önskar man att tiden gick fortare. På ett annat sätt känns det som om vi verkligen behöver den här tiden för att förbereda allt innan du kommer. Mamma skulle ju ta körkort innan du tittade ut, vi ska ju förhoppningsvis kunna flytta...
Vi får se vad orken räcker till, nu är det viktigaste att du får lugn och ro att flytta in och göra dig hemmastadd där inne. Allt som verkat så viktigt: jobb, utbildningar, projekt... De spelar inte så stor roll längre.
Men det verkar som att saker och ting förlöper som de ska. Imorse tog det mig en timme att få i mig lite frukost och kaffet smakade inte gott - jag som varit så orolig för hur jag ska kunna gå från 10-12 koppar kaffe till max tre.
Jag bara ler för jag tror att det betyder att du håller på att flytta in!
På ett sätt önskar man att tiden gick fortare. På ett annat sätt känns det som om vi verkligen behöver den här tiden för att förbereda allt innan du kommer. Mamma skulle ju ta körkort innan du tittade ut, vi ska ju förhoppningsvis kunna flytta...
Vi får se vad orken räcker till, nu är det viktigaste att du får lugn och ro att flytta in och göra dig hemmastadd där inne. Allt som verkat så viktigt: jobb, utbildningar, projekt... De spelar inte så stor roll längre.
Men det verkar som att saker och ting förlöper som de ska. Imorse tog det mig en timme att få i mig lite frukost och kaffet smakade inte gott - jag som varit så orolig för hur jag ska kunna gå från 10-12 koppar kaffe till max tre.
Jag bara ler för jag tror att det betyder att du håller på att flytta in!
Igår fick vi äntligen veta...
Igår fick vi äntligen veta, att du finns där inne. Efter att din otåliga mamma testat flera gånger alldeles för tidigt och hunnit tappa hoppet så kom äntligen det här beskedet igår:
Så visst var det så som vi båda känt på oss. Jag har ju känt mig så konstig i över en vecka nu och det där som jag var rädd var mensvärk var alltså växtvärk istället...
Du ska veta att du är efterlängtad. Mamma grät när det där magiska ordet hoppade upp på displayen. Pappa fick en liten chock på jobbet när jag ringde och berättade och han grät också lite. Ingen grät så mycket som din mormor dock - och hon brukar inte vara så blödig!
Vi bestämde oss för att berätta för din mormor och morfar, dina mostrar och din farmor och farfar fastän allt är så tidigt. Jag kan och vill inte tro något annat än att du ska stanna kvar där inne hela våren och sommaren. Enligt beräkningarna kommer du titta ut framåt hösten - i slutet av september, men jag tror att det blir först i oktober.
Vi tittade på bilder i boken "Ett barn blir till" igår. Just nu är jag i början av vecka 5, eller vecka 4 + 2 som man också kan skriva det. Vi såg på bild ungefär hur du ser ut nu - som en liten sjöhäst. I texten stod det att det är nu allt är som skörast, det är nu du ska bestämma dig för om du vill flytta in eller inte. Jag kan bara vänta och hoppas att du vill stanna!
Om en vecka ungefär kommer det finnas ett litet hjärta som slår sina första slag. Tills dess är det många hjärtan som slår för dig. Du är efterlängtad, bebis!
Så visst var det så som vi båda känt på oss. Jag har ju känt mig så konstig i över en vecka nu och det där som jag var rädd var mensvärk var alltså växtvärk istället...
Du ska veta att du är efterlängtad. Mamma grät när det där magiska ordet hoppade upp på displayen. Pappa fick en liten chock på jobbet när jag ringde och berättade och han grät också lite. Ingen grät så mycket som din mormor dock - och hon brukar inte vara så blödig!
Vi bestämde oss för att berätta för din mormor och morfar, dina mostrar och din farmor och farfar fastän allt är så tidigt. Jag kan och vill inte tro något annat än att du ska stanna kvar där inne hela våren och sommaren. Enligt beräkningarna kommer du titta ut framåt hösten - i slutet av september, men jag tror att det blir först i oktober.
Vi tittade på bilder i boken "Ett barn blir till" igår. Just nu är jag i början av vecka 5, eller vecka 4 + 2 som man också kan skriva det. Vi såg på bild ungefär hur du ser ut nu - som en liten sjöhäst. I texten stod det att det är nu allt är som skörast, det är nu du ska bestämma dig för om du vill flytta in eller inte. Jag kan bara vänta och hoppas att du vill stanna!
Om en vecka ungefär kommer det finnas ett litet hjärta som slår sina första slag. Tills dess är det många hjärtan som slår för dig. Du är efterlängtad, bebis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)