Så är vi äntligen i graviditetsvecka 12 även enligt ultraljudet. Skönt att det går framåt... Dag för dag känner jag mig lite mer trygg i att du tänker stanna där inne, att vi inte ska förlora dig, men fortfarande går det inte riktigt att greppa, känslomässigt, på något vis.
Illamåendet börjar sakta bli lite bättre, det dominerar inte hela dagarna längre och nu har jag faktiskt haft några dagar där jag inte behövt ta av mina magiska tabletter. Det går lite i vågor det också.
Din pappa och jag pratade ut om mycket förra helgen och nu känns allt mer harmoniskt än på länge mellan oss. Det är lustigt hur man kan leva ihop, under samma tak, men ibland känns det ändå som om man inte pratat ut på "hundra år". Man lever på i vardagen och glömmer att prata om viktiga saker som känslor, drömmar, rädslor, förändringar...
Nu känns det som om vi är närmare varandra än på länge, nu när du är på väg ska vi ju verkligen bli en familj på riktigt. Jag är helt övertygad om att det kommer bli det bästa som hänt oss båda, samtidigt kommer ju hela vardagen bli annorlunda och då är det viktigt att man har högt i tak, tålamod med varandra och vågar prata även om sånt som är svårt och jobbigt.
Nu pratar vi förstås mest om det som är roligt, härligt och spännande. Att du är på väg - och allt vad det kommer innebära. Tänk vad vi längtar efter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar