Så fick vi se dig igår...

...fantastiskt. Du har ju blivit riktigt stor! Nu såg vi tydligt alla fingrar och tår, hjärtats förmak och kammare, hjärnans hemisfärer... Du låg så klart och sprallade så att vi skulle få titta lite extra. Låg och vinkade lite till mamma och pappa.

Enligt barnmorskan är du en frisk och fin liten bebis, sannolikt en liten flicka. Nu blev datumet för förlossning tillbakaflyttat lite igen så nu är det 28/9 som är det stora datumet att längta till, på dagen fem månader kvar igår alltså.

Det är fortfarande svårt att greppa, att den där fina lilla bebisen som ligger och sprattlar på skärmen verkligen bor där inne i magen. Moderkakan ligger i framvägg så kanske kommer det dröja lite längre innan vi får känna några riktiga sparkar. Men nu vet vi iallafall att du mår bra och växer som du ska där inne. Hela 180 gram väger du nu... Så nu ska du bara växa "lite" till innan du kommer...

Vecka 18 - ultraljudsdax!

Graviditetsvecka 18 och dags för ultraljud imorgon! Mamma är stirrig och nervös så klart, det räcker med den lilla lilla risk som finns för att de ska hitta någonting som är fel. Vi hoppas att de inte hittar någonting mer än en växande skrutt som visar sig från sin bästa sida...

Imorgon betalar vi (läs: banken) också insatsen till vårt nya hus (!). Tredje juni får vi tillträde är det tänkt och nu ska vi "bara" få sålt lägenheten också... Det blir mysigt med en sommar i hus och trädgård. 19:e juli jobbar jag min sista dag om allt går som tänkt, sen har jag tid att pyssla och förbereda inför din ankomst.

Du verkar växa så det knakar i alla fall. Nu syns det till och med i jobbkläderna, att det finns en bebis i magen. & ibland känner jag att det rör lite på sig därinne. Längtar tills det börjar kännas mer som riktiga sparkar, ibland känns det liksom overkligt fortfarande att du verkligen är där inne...

Snart har alltså halva graviditeten gått. På ett sätt känns det som om det gått fort. På ett annat sätt känns det som en evighet kvar tills oktober när du ska komma. Men det blir en skön väntan, för sommaren har ju redan kommit och med lite tur så varar den nästan ända tills du kommer!

Det växer

Nu växer det så det knakar och din tröga mamma börjar fatta att där verkligen är en liten bebis där inne. En livs levande, liten, liten bebis. Som lever och växer där inne. Det är ju helt galet, tokigt... & fantastiskt, så klart.

På fredag väntar besiktning av huset. Om allting är bra kommer vi vara inflyttade och hemmastadda när du kommer, skruttis. & jag längtar redan till en vår och sommar när du börjar krypa och upptäcka världen. Där vi kan vara ute i vår sköna trädgård och grilla på kvällen.

Tänk, hur bra livet kan bli om man bara vågar möta den man älskar och hålla fast vid varandra i med- och motgångar. Du ska veta att ödet, slumpen eller vilken högre makt man nu tror på har slitit isär och fört ihop din mamma och pappa några gånger under vägens gång, bebis. Det har funnits tider då tanken på dig har varit skrattretande avlägsen. Kärlek är stark men det är bara en komponent av flera som måste fungera för att en relation ska göra det, kunna blomma ut och växa.

& nu växer den, vår kärlek. Du är den kärleken personifierad. Du växer och det gör banden starkare, tåligare. Nu är vi snart en familj i ordets rätta bemärkelse och jag säger till din pappa varje dag att jag är så, så lycklig att vi funnit och återfunnit varandra, att vi vågat stanna och satsa, att vi mot alla odds lever det här drömlivet som gör att jag varje morgon känner efter den växande magen och nyper mig i armen på samma gång.

Ingen och ingenting kan grusa den lyckan. Ingen annans oro, förmaningar eller skepsis rår på den. Jag har sett vår kärlek växa sig stark genom svåra tider och utmaningar. Jag är inte alls orolig inför de utmaningar framtiden bjuder på utan njuter i fulla drag av nuet. Av att ligga tätt intill och bara vila i det största av allt: kärlek, trygghet, tillit, ärlighet, närhet.

Du växer och med dig växer kärleken. Det är vår, nästan sommar ute och vi är lyckliga. Vi njuter av att veta att du är på väg och drömmer om dagen då vi äntligen får träffa dig, hålla dig, pussa på dig.

& om nio dagar. Då ska vi få tjuvkika in till dig igen. Hoppas att du vuxit dig stor nu, lillskrutt <3

Tredje gången gillt?

Så har mamma och pappa lagt bud på ett hus. Igen. Tredje gången gillt? Verkar inte riktigt som att det kommer gå i lås denna gången heller... säljaren vill inte acceptera vårt bud, även om hon gör det ska huset genomgå gedigen besiktning innan vi bestämmer oss.

Mamma börjar bli lite otålig nu... Vill gärna hitta någonstans där vi ska bo när du kommer, skruttis. Men det är ju många om, men och kanske när man ska hitta ett hus man ska bo i många år framöver. Så vi får väl fortsätta vänta och se, helt enkelt.

Snart vecka 16

Lite mer än halvvägs in i vecka 15 nu, snart vecka 16. Tiden börjar gå fortare, tro det eller ej. Din faster önskade uppdatering så mamma ska försöka pränta ner någonting innan det är dags för husvisning. Du växer nog så det knakar där inne, känns det som. Mamma kommer inte i sina jeans längre och mammajeansen är jättesköna nu...

"Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet"
Mamma tycker att det känns som om du börjat rumstrera om lite därinne, faktiskt... Snart (29/4) är det dags att få kika in till dig igen och se att allt är bra. Kanske, om vi har tur, kan vi då också få se om du är en liten kille eller en liten tjej. Har ingen känsla alls åt ena eller andra hållet och faktiskt spelar det inte någon roll heller, även om det blir kul att veta, huvudsaken är att du är frisk och växer som du ska.

Idag har mamma och pappa halvårsdag som förlovade. Pappa åkte iväg tiiidigt imorse för att jobba övertid i Göteborg, men när mamma öppnade datorn låg där ett långt brev. Du var också omnämnd i brevet, du kommer ju antagligen att komma ganska lägligt kring årsdagen... pappa skriver att han knappt kan bärga sig till den dagen han får hålla sin lilla son eller dotter i famnen. & det vet du att mamma inte heller kan.

På ett sätt känns det som om vi redan kommit en bra bit in i graviditeten. Å andra sidan är det nästan ett halvår innan du kommer, det känns ju som en evighet... Men det blir nog en fin vår och sommar att gå i väntans tider. & förhoppningsvis (även om det inte känns så just nu) så kommer drömhuset att dyka upp under tiden...