Första riktiga sparken

Så väckte du mamma klockan fem imorse med en riktig spark. En riktig liten karatespark och jag kände tydligt att det var en liten fot som drämde till. Vilket uppvaknande! Tänk att man kan älska någon som inte ens är född så mycket att man kan bli lycklig av att bli väckt av en spark klockan fem på morgonen...

Sedan somnade jag om och så har jag drömt om förlossning och vår första natt med dig, världens finaste bebis. Så sakta börjar allt kännas verkligare, att du verkligen finns där inne och att vi verkligen snart ska få träffa dig. Du kan inte ana hur vi längtar efter dig!

Att man kan

Att man kan älska någon. Några. Så mycket. Att man tänker att utan. Då är det mesta inte värt någonting alls. Men att tillsammans. Då klarar man allting. Då vaknar man med ett leende även när det regnar. Då är allting enkelt, till och med det svåraste.

Att varje minut tillsammans är värt allt. & att då veta, att saker och ting kan ta slut en dag. Då får man liksom anstränga sig lite extra för att våga vara här och nu.

Men när man väl vågar, bara släpper taget om den där oron, tänker att allt kommer att gå bra. Att snart är vi tre. Att snart är vi en familj, på riktigt. Då kan man ju inte låta bli att le.

Jag älskar dig, er. Mest. Mer än jag visste man kunde, actually.

Snart vecka 22

Om några dagar går vi in i graviditetsvecka 22 och då börjar du kallas barn och inte foster längre. Pappa vill tillägga att vi inte kallar dig varken eller utan mest kallar dig för Skrutten :) Om ytterligare någon vecka har vi nått den magiska gränsen när det faktiskt finns en reell chans att du överlever på utsidan om någonting nu skulle hända.

Fast jag tänker att det är bäst att du stannar där inne några månader till... Eller hur?

Annars är vi lyckliga och magen växer, växer och växer (ibland över natten, verkar det). Mamma räknar ner i antal jobbdagar kvar innan den efterlängtade ledigheten. Konstigt att patienterna blir tyngre i takt med mamma...

Pappa tittar på hockey på TV och jag håller mig vaken så att du säkert ska få lite godnatt-klapp och puss från honom innan det är dags att sova. Nu ska han snart åka bort en vecka i jobb och utbildning så då får man ta vara på tiden man har tillsammans så klart.

Tur att du stannar hemma hos din mamma, så att jag har sällskap. I love you, skruttis.

Nu har vi börjat känna...

Nu har vi börjat känna små enstaka buffar och knuffar från dig. Inga karatesparkar direkt, men varje livstecken är så välkomna så. Trots allt har halva graviditeten gått nu (!) och du borde ju växa så det knakar där inne.

"Fostret växer mycket under den här tiden och är cirka 25 centimeter långt och väger runt 250 gram. uden utvecklar nu ett gelélikande lager som kallas vernix, det skyddar huden från fostervattnet. Under mjölktänderna bildas de permanenta tänderna"

Mamma är förkyld och har mest legat i sängen idag, pappa står i köket och lagar mat till oss och det luktar ljuvligt som vanligt. Det blir fläskfilé och färsk pasta, verkar det, ska bli gott. Jag njuter lite extra av helgerna och nätterna ihop nu när pappa snart går tillbaka till sitt "vanliga" jobb och kommer börjar jobba natt och helg igen.

Som tur är ska jag bara jobba fram till 19e juli, därefter blir det mycket ledig tid tillsammans innan du kommer. & det är ju bra, för det är mycket som ska fixas i nya huset innan du anländer!

Vårt allt

Det där med att fatta, att du finns. Hur många gånger jag än ser dig på bilden är det liksom alldeles för bra för att vara sant, att du verkligen bor där inne, att du verkligen är på väg till oss.

Världens finaste, vårt allt.