Lite mer än halvvägs in i vecka 15 nu, snart vecka 16. Tiden börjar gå fortare, tro det eller ej. Din faster önskade uppdatering så mamma ska försöka pränta ner någonting innan det är dags för husvisning. Du växer nog så det knakar där inne, känns det som. Mamma kommer inte i sina jeans längre och mammajeansen är jättesköna nu...
"Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet"
Mamma tycker att det känns som om du börjat rumstrera om lite därinne, faktiskt... Snart (29/4) är det dags att få kika in till dig igen och se att allt är bra. Kanske, om vi har tur, kan vi då också få se om du är en liten kille eller en liten tjej. Har ingen känsla alls åt ena eller andra hållet och faktiskt spelar det inte någon roll heller, även om det blir kul att veta, huvudsaken är att du är frisk och växer som du ska.
Idag har mamma och pappa halvårsdag som förlovade. Pappa åkte iväg tiiidigt imorse för att jobba övertid i Göteborg, men när mamma öppnade datorn låg där ett långt brev. Du var också omnämnd i brevet, du kommer ju antagligen att komma ganska lägligt kring årsdagen... pappa skriver att han knappt kan bärga sig till den dagen han får hålla sin lilla son eller dotter i famnen. & det vet du att mamma inte heller kan.
På ett sätt känns det som om vi redan kommit en bra bit in i graviditeten. Å andra sidan är det nästan ett halvår innan du kommer, det känns ju som en evighet... Men det blir nog en fin vår och sommar att gå i väntans tider. & förhoppningsvis (även om det inte känns så just nu) så kommer drömhuset att dyka upp under tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar