I väntan på bebis: Vår lilla skrutt

lördag 12 mars 2011

Vår lilla skrutt. Så liten, så liten. Men redan nu kan man se små armar och ben som

viftar och en navelsträng som en trygg livlina oss emellan. Att få se dig var stort, verkligen.

Tänk att man kan älska något så mycket, som är så litet!?

Caroline12 mars 2011 kl. 22:38
Wow! Otroligt, man ser ju verkligen jättetydligt!! :D Gud va underbart, tänk va otroligt egentligen, att en människa kan växa inom en!
SvaraRadera
Svar