Så väckte du mamma klockan fem imorse med en riktig spark. En riktig liten karatespark och jag kände tydligt att det var en liten fot som drämde till. Vilket uppvaknande! Tänk att man kan älska någon som inte ens är född så mycket att man kan bli lycklig av att bli väckt av en spark klockan fem på morgonen...
Sedan somnade jag om och så har jag drömt om förlossning och vår första natt med dig, världens finaste bebis. Så sakta börjar allt kännas verkligare, att du verkligen finns där inne och att vi verkligen snart ska få träffa dig. Du kan inte ana hur vi längtar efter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar