Om några dagar går vi in i graviditetsvecka 22 och då börjar du kallas barn och inte foster längre. Pappa vill tillägga att vi inte kallar dig varken eller utan mest kallar dig för Skrutten :) Om ytterligare någon vecka har vi nått den magiska gränsen när det faktiskt finns en reell chans att du överlever på utsidan om någonting nu skulle hända.
Fast jag tänker att det är bäst att du stannar där inne några månader till... Eller hur?
Annars är vi lyckliga och magen växer, växer och växer (ibland över natten, verkar det). Mamma räknar ner i antal jobbdagar kvar innan den efterlängtade ledigheten. Konstigt att patienterna blir tyngre i takt med mamma...
Pappa tittar på hockey på TV och jag håller mig vaken så att du säkert ska få lite godnatt-klapp och puss från honom innan det är dags att sova. Nu ska han snart åka bort en vecka i jobb och utbildning så då får man ta vara på tiden man har tillsammans så klart.
Tur att du stannar hemma hos din mamma, så att jag har sällskap. I love you, skruttis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar