En skön, välbehövlig långledighet har jag haft! Fredagen bestod mest av slappande och pluggande, och så filmkväll hos din mormor & morfar med mostrarna på kvällen. Igår fika med tjejgänget som fick veta att du finns i magen - de hade ju listat ut det ändå när jag satt och smuttade på en deciliter kaffe istället för att kränga 3-4 koppar som jag brukar. Mycket glada miner, kramar och skratt. Tänk att det snart är fem år sedan vi tog studenten tillsammans, hur mycket vatten som runnit under broarna sen dess.
Sedan åkte mamma & pappa för att storhandla, och så kom din farmor och farfar över på middag. De fick veta de stora nyheterna och blev också glada - det är många som ser fram emot att du ska komma redan. Vi åt marinerad fläskfilé och svamp- och fänkålsrisotto (ett recept från Linas matkasse, så klart). Till efterrätt gjorde vi Paulo Robertos mascarponekräm med bärsås som vi lagade hemma hos din "gammelfaster" härom helgen.
Lyckades få i mig en hel portion mat efter en stunds petande. Efterrätten slank ner betydligt lättare...
Idag står övningskörning och en löprunda på schemat. Det var bra planerat för solen skiner och termometern säger att det ligger strax under nollan. Skönt! Har grundat bra med lyxfrukost tillsammans med din pappa. Det är så skönt att vara lediga tillsammans varannan helg nu istället för var femte eller sjätte som det oftast blev förra året.
Livet är så skönt, så skönt. På onsdag går vi in i graviditetsvecka 7, för varje vecka som går känns det som att chanserna ökar att du ska stanna kvar där inne. Längtar tills vi gått 12 veckor och vi kan berätta om dig för allt och alla. "Bara" sex veckor kvar. Denna veckan kommer nog gå fort. Körlektion och jobb imorgon, utbildning i Stockholm tis-tors, farfars begravning på fredag.
Det låter kanske konstigt, bebis, men jag är glad att du finns där inne och får vara med. Då känns det som om ni har fått något band, innan han helt försvinner från oss. Det sista jag berättade för honom var att vi försökte skaffa dig, hans första barnbarnsbarn, och du måste blivit till i dagarna efter att han gick bort. Han orkade inte längre svara oss, knappt öppna ögonen, men jag skulle kunna svära på att han hörde mig och försökte le, när jag berättade.
Efter begravningen börjar jag jobba direkt igen, på lördagen, och det känns skönt. Då får jag tankarna på annat håll - gräva ner mig i jobb och projekt. & efter jobbhelgen... ja, då ska vi titta på ett till hus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar