Ikväll är det en trött mamma som skriver. Vilken dag på jobbet! Helt klart är att du inte gillar varm mat så dagens intag har mest bestått av knäckebröd. Sedan akut sjuk patient som skulle transporteras med säng, syrgas och så en tung akutväska på den trötta mammans rygg. Hoppas att du kan komma till ro där inne fastän mamma har stressat...
Fastän du är så liten, nästan obefintlig, så är den största skräcken att du skulle försvinna från oss igen. Jag vet att man inte ska oroa sig, men hur ska man kunna låta bli? Det som lättar under jobbpasset är att jag har det viktigaste med mig. Ringen pappa satte på mitt finger i höstas hänger tryggt runt halsen. Du ligger tryggt inbäddad någonstans där inne. Ni två finns ju alltid med mig...
Nu ska vi vila, lilla bebis, hela natten. Sov så gott <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar