Så visst var det så som vi båda känt på oss. Jag har ju känt mig så konstig i över en vecka nu och det där som jag var rädd var mensvärk var alltså växtvärk istället...
Du ska veta att du är efterlängtad. Mamma grät när det där magiska ordet hoppade upp på displayen. Pappa fick en liten chock på jobbet när jag ringde och berättade och han grät också lite. Ingen grät så mycket som din mormor dock - och hon brukar inte vara så blödig!
Vi bestämde oss för att berätta för din mormor och morfar, dina mostrar och din farmor och farfar fastän allt är så tidigt. Jag kan och vill inte tro något annat än att du ska stanna kvar där inne hela våren och sommaren. Enligt beräkningarna kommer du titta ut framåt hösten - i slutet av september, men jag tror att det blir först i oktober.
Vi tittade på bilder i boken "Ett barn blir till" igår. Just nu är jag i början av vecka 5, eller vecka 4 + 2 som man också kan skriva det. Vi såg på bild ungefär hur du ser ut nu - som en liten sjöhäst. I texten stod det att det är nu allt är som skörast, det är nu du ska bestämma dig för om du vill flytta in eller inte. Jag kan bara vänta och hoppas att du vill stanna!
Om en vecka ungefär kommer det finnas ett litet hjärta som slår sina första slag. Tills dess är det många hjärtan som slår för dig. Du är efterlängtad, bebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar